Åtefallsprevention

Idag påbörjades mina insatser av kommunen. Det har dragit ut på tiden då jag jobbar och de har fler än mig att hjälpa. Återfallsprevention går ut på att lära känna sig själv för att sluta dricka alkohol. Dessa insatser är frivilligt från min sida men hade jag inte gått med på det hade det blivit med tvång.  När jag kom till psykakuten i mitten på september skickades det en anmälan av läkare till min  hemkommun. LVM- Lagen om vård av missbrukare. Jag har haft fina insatser av kommunen innan men efter alla år av dalar och berg gjordes en anmälan. Jag vill bara säga; Tack! Av allvaret i anmälan insåg jag att kommunen kan ta i med hårdhandskarna för att hjälpa mig om jag inte själv gör nått åt min situation. Det hade blivit tvångsåtgärder som hade satt mitt kontrollbehov helt ur balans. Jag insåg att nu är det allvar. Det har varit det hela tiden men nu kändes som att jag blev sedd. Sedd har jag blivit av arbetsgivare, vänner, kollegor, familj och sjukvård men jag har inte haft full förståelse själv för min situation. Jag har trott att det vara bara jag i hela världen med min ångest, bakgrund, psykisk sjukdom i form av kronisk depression med blandad ångest problematik. Jag lyssnade till en ljudbok om en svensk kvinna som bor i London och arbetar som frilans journalist. Hon beskrev sitt liv i boken från alkoholist till nykter alkoholist på ett år. Det mesta hon beskrev i boken kunde jag relatera till. Plötsligt var jag inte ensam. Vi är väldigt många tyvärr. Hon kunde beskriva sina anledningar till att dricka. Det var  till fest, till maten, när en vän kom på besök eller när hon själv var besökare. Hon hade anledningar hela tiden. Hon kunde vara glad, ledsen arg eller gjort sig förtjänt av ett glas vin. Jag insåg att anledningen till att jag drack var för mitt ständiga kaos i huvudet. Livet var bra men då blev det för bra så då drack jag. Livet var kämpigt så då drack jag, det hade varit en stressig dag- då passar det bra för att varva ner. Dock blev det att varva ner till en bortdomnad avgrund. Avgrunden då jag kände mig mer stressad över mitt liv. Hur kunde jag låta detta hända igen? Tankarna landade i att jag ville dö. Det finns inga ursäkter längre. Har jag en dålig dag då jag känner mig ledsen, likgiltig, ångest av oro eller annat så är det ok. Jag vill inte omvandla det till självömkan som ger mig frihet att supa till. Jag kan välja att se på saken konstruktivt, sova på saken eller fortsätta min meditations utveckling. Jag tänker inte sitta med vinet i högsta hugg för att tycka synd om mig själv. Jag är min egen regering. 

På Youtube finns det mycket material om återfalls prevention. Jag  kan rekommendera Peter Wirbing. Han beskriver beroende hjärnan på ett begripligt sätt. Hur vårt belöningssystem fungerar. Vad som händer i hos oss och vad det bidrar till.  Det jag finner intressant är hur vår pannlob i hjärnan fungerar. Vid intag av alkohol eller annat farlig bedövas pannloben. Efter några glas blir vi  befriade av  vårt konsekvens tänkande.  Vår analytiska förmåga försvinner och det känns behagligt dock efter fortsatt intag kommer däggdjuret inom oss fram och  vi behöver fly om vi blir rädda eller bråkar om vi känner oss hotade. Dessa störningar finns kvar även i nyktert tillstånd hos personer som fortsätter dricka regelbundet på skadlig nivå. Dessa funktioner går att återfå genom att sluta dricka alkohol. Som jag nämnt tidigare följer jag min nykterhet i en app. på telefonen. Det tar cirka två månader innan dessa kognitiva funktioner är åter till sitt normala, beroende på hur mycket vi druckit. Jag själv märker att jag får bättre konsekvens tänk, känner mig mindre likgiltig till livet, jag har återfått mitt ordförråd, jag kan lättare sätta saker och ting i dess sammanhang, jag analyserar och kommer fram till begripliga slutsatser, jag har mer att ge som vårdgivare på mitt arbete. På den fysiska nivån sover jag bättre, jag är piggare på dagarna, jag känner mig fräsch i huden. Bäst av allt jag har förstått att jag är morgon människa. Det var jag innan alkoholen började styra mitt liv och det känns bra att återta kontakten till mitt gamla jag. När jag var gift och hade småbarn gick jag upp på morgonen och tog hand om mina barn och höll ordning i hushållet. Jag brukade laga mat och vardagen var bra. Där och då tyckte jag det var tråkigt med den återupprepade vardagen dag efter dag. Nu när jag ser i backspegeln så inser jag att det var en ljuvlig tid. Jag ser tillbaka på foton och minnen på mina barn och min familj, ja även exman. Det var en fin tid. Det hade sina brister därav anledning till skilsmässa. Det berömda ordet kommunikation. Förr var jag livrädd att säga min åsikt och var ständigt rädd för att någon skulle bli arg eller ledsen på mig. Nu är jag tvärtom. Är det något jag behöver ventilera så gör jag det helst efter lite eftertanke så budskapet framförs bra. Det hoppar grodor ur munnen på mig med så jag är inte alltid så eftertänksam men jag försöker. Vad jag försöker säger är att processen till nykterhet får mig att förstå mig själv i olika perspektiv och situationer. Inte alltid kan jan jag vara skarpaste i kniven i lådan men jag gör så gott jag kan. Vad mer kan vi begära av varandra?