Idag tog jag fram en gammal dator min far huserat med. Jag behöver nämligen hitta ett lämpligt fotografi på min dotter till hennes student plakat. Jag hittade ett lämpligt (hoppas jag).  Där hittade jag även en berättelse jag dikterat om min triss vinst. Så som jag valt att beskriva händelsen var ur ett tredje perspektiv där jag beskriver händelsen om en familj. Det var trevlig läsning från vad som är ur ett annat liv än detta. Jag fann även ett brev jag skrivit till min familj. Ett avskedsbrev. Det känns avlägset men ändå viktigt för mig att minnas då vi vet inte vad vi har förrän vi förlorat det.  Kontrasterna blev ju enorma med ett avskedsbrev och historien med triss vinsten samtidigt. Det kändes fint att läsa om det som om det vore någon annan, för jag är ju någon annan nu. Så upplever jag det i alla fall.

Igår var jag ute på nöje. Det var första gången sedan jag blev nykter. Det cirkulerade alkohol i mängder men det berörde mig inte. Inför den här tillställningen var jag lite nervös. Jag skulle träffa en del nya människor och jag skulle även ut på dans i nyktert tillstånd. Innan har det varit med alkohol i kroppen och jag har trott att jag bara kan ha kul med sådan dryck i kroppen. Igår fick jag vara mig själv fullt ut. Jag upplevde det som att jag accepterades i sällskapet ändå. Osäkerheten har varit mig ständigt påmind innan i livet då jag inte vågat tro på mig själv. Sista halvåret har jag har besegrat så många hinder att min självkänsla är på topp. Jag vågar ta för mig. Dock om inte med lite osäkerhet och alldeles för mycket logik för att ha svårt för att följa mitt hjärta.  Jag försöker släppa på det mer och mer för om jag följer mitt hjärta är det bevis på större framgång med glädje. Blir resultatet något som inte bidrar till glädje eller framgång har ja i alla fall modet att våga följa mitt hjärta. Bara det är ger mig mer självkänsla. 

Efter gårdagens känslovåg fortsätter jag funderingarna idag. Jag har varit ledig i två dagar. Nu räcker det! Jobba är nödvändigt inte bara för den ekonomiska biten men även för mina hjärnceller. De är utbrända. Mitt i allt finner jag en desperation av att hitta logiskt tänkande i allt. Så som jag gärna generaliserar mina tankar så jag inte känner mig ensam. Allt måste inte vara protoner och neutroner även om jag så gärna önskar detta för att känna mig vanlig. Att leva efter normen och agera i det sociala sammanhang är ju en vanligt förekommande åtgärd för att känna sig vanlig. Dock är jag ingen vanlig människa. Ingen är. Det är ändå rätt ok att känna som en gör för vissa och inget för andra. Jag är en sådan som känner för mycket. Ta det med all data av analys. Inte konstigt jag velat supa bort min tid. Detta är jobbigt! För att inte våga påstå vilken avkopplande känsla det blir i alla spins på en digital slot online. Verkligen ingen slump att så många raggar på sig detta beroende. 

Idag blev ingen bra dag. Planen var att åka till spelberoende mottagningen men jag kom inte upp ur sängen. Jag försov mig och kunde inte ta mig ur sängen hur jag än gjorde. Vid 17 tiden kom jag upp och iväg för att köpa snus och hämta mediciner. Jag vet varför det blev så. Igår kväll kom jag hem från jobbet och var så trött men kunde inte komma till ro. Jag har haft så ont i en axel och nacken. Jag tog en halv milliliter Theralen droppar. Mer behövs inte för att bli helt utslagen. Det får jag vara välsignad med att mediciner är något sjukvården inte gjort mig beroende av. Jag har väldigt lätta preparat för att jag ska bli lugn och behöver inga mängder heller. Den berömda Benzo produkt som finns och gör människor beroende av har jag inte behövt befatta mig med. Det är ju en väldig tur jag inte har den beroende framkallande produkt att behöva slåss med också.  Snuset var helt slut så det blev en stilla känsla i sinnet att få detta tillhanda. 

Jag är inne i en period då jag fullständigt låst mig av mina tankar kring skulderna. Jag brukar komma vidare i mina tankar genom att tänka på sådant som ger mig glädje. Istället har jag landat i en spiral av bitterhet. Jag kan inte förmå mig att tänka klart. Men när jag tog mig mod att räkna på vad jag betalar i månaden på skulder och krediter sjönk ridån helt. På tisdag är det behandling på spelberoende mottagningen. Det behövs men ändå går jag i tankar om att avboka tiden för jag ser ingen mening med det. Jag ska vara ärlig. Hade jag kunnat hade jag spelat nu. Det är det jag gör när jag tror att det är där jag hittar mina pengar till skulder med mera. Sådant enkelt som att handla mat och tanka bilen finns det inte utrymme för. Det är tur jag har pappa som tror på mig. Du måste ha bensin så du kommer till jobbet säger han. Så sant! Helt otroligt att jag inte ger upp helt. Då hade jag suttit med flaskan med ångest deluxe. Där efter hade jag inte kunnat arbeta. Den läxan kan jag vid det här laget. Jobbet är min räddning. Min vilja dessutom att inte försätta mig i den situationen att jag inte ens förmår att arbeta. Det är där jag är hemma. Efter ett halvår utan alkohol i kroppen är det verkligen inte värt det. Bitterheten lär jag mig av och snart blir det bättre tider. Jag har ett år kvar på kronofogden. Ett år idag låter länge men om ett år så kommer jag tycka att det året gick fort. Dessa känslor av frustration och oro kring ekonomi kommer förhoppningsvis få mig att göra klokare val kring pengar. När jag inte har pengar förstår jag värdet. Med spelberoende försvinner tankar om värdet kring pengar. Det är först när skulderna trillar in då jag inser hur pengars värde är viktigt till så lite som mat och bränsle för att kunna fortsätta tjäna in pengar till skulder med mera. Om ett år kommer jag kunna säga att det är jag som kämpat för att betala av mina skulder(inte bara jag, pappa kämpar på med).  Men nu är det tungt och nej. Jag kommer inte avboka tiden på spelberoende mottagningen då jag precis med min övre text inser varför jag måste åka dit.

Denna vecka är stökig. I måndags konstaterade jag att det är skönt det bara är måndag en dag i veckan. Igår, tisdag skulle jag ställa matlådan i kylen på jobbet och insåg att jag fått med mig jordgubbssylten istället.  Jag pratade med min syster över telefon och fick till min stora förskräckelse inse att jag fyller 43 år på måndag, inte 42 år som jag trott i ett halvår. Idag har jag var så kopiöst trött på grund av hormoner som styr en kvinnas sinne.

Allt mer som tiden rinner iväg så har jag fått upp ögonen för mitt värde som människa. I mitt missbruk fanns inte dessa tankar. Jag tyckte inte jag var värd nått för det förtjänade jag inte. Jag förstår mer och mer om mångt och mycket. Värdigheten i att vakna upp på morgonen med en blött säng för jag druckit så mycket att jag somnat tungt för att inte vakna när jag är kissnödig. Att kolla kontot och för att se hur mycket jag spelat bort på fyllan. Att se dialog chattar där jag skrivit så konstiga saker att jag skäms för att ta kontakt igen. Att vakna på golvet för jag trillat omkull när jag skulle resa mig från soffan men istället somnat på golvet. Dragit igång nån serie men inte kommit ihåg handling. Det värsta i detta är att tappa värdighet. Jag har gjort mer saker som jag trott varit bra för mig som jag insett att det bara dragit ner mig i mer oro och ångest. Det är obeskrivligt till vilken nivå vi kan sjunka när vi fullständigt tappat egenvärde och värdighet. Som dessa dating appar jag nämnt, där majoriteten jag stött på inte varit ett dugg intresserad av mig som person utan bara sett mig som ett objekt. För att vara kvinna med former blir man lätt objektifierad.  Med tanke på hur lågt jag såg på mig själv blev jag smickrad men i efterhand förstår jag att jag inte blivit sedd som person med personlighet och känslor. I telefon eller dator är jag en bild för någon annan, inte mycket mer. Säkert finns det personer som inte har syfte till att avidentifiera mig men dessa stöter jag sällan på. Det har säkert med mina tankar om hur jag ser på mig själv. Sista tiden har jag förstått mer av min värdighet och tycker det är högst kränkande när någon ber om det som är mitt. Jag har som nämnts innan i bloggen, om trauma från barndomen och har med detta också saknat känsla av integritet. Återigen mitt värde. Jag blev bestulen på så mycket i barndomen av händelser som bidragit till att jag tappat känsla för vad som är mitt och andras i relation till intimitet.  Men mest mitt. Jag har varit i kontakt med personer som bryr sig med men inte varit intresserade av något mer än intimitet. Jag har godtagit detta då jag trott att mer än så lär jag inte få. Med tiden som nykter lär jag mig mer och mer att umgås med mig själv, vilket bidrar till att jag har inte behov av att ha dessa fysiska kontakter. Fysisk kontakt kan vi få på så många fler värdefulla sätt. Att kidnappa en kram från någon nära ger mig mer bekräftelse än tillfälliga relationer som inte kommer leda till mer än dålig självkänsla. Det är tid för mig att återfå det jag en gång blev bestulen på. Jag ska ha tillbaka min integritet, självkänsla och min värdighet.   

Nu har jag varit nykter i sex månader. Idag var jag på ett bedömnings samtal i dialog med läkare och psykolog. Min kontakt på vårdcentralen hade remitterat mig för en bedömning av eventuell ptsd- Post traumatisk stress syndrom. Jag fick lämna sällskapet utan vidare behandling för specialist vård för ända målet. Anledning till remissen var då vi länge funderat över vad det är som bidrar till mitt beroende då beroende sjukdom oftast är ett symtom på annat. Men nu när jag varit nykter och spelfri så mår jag bättre och kan använda min hjärna på ett mer funktionellt sätt. Som jag visste sedan innan har jag kronisk depression med blandad ångest problematik. Givetvis försämras mitt mående av spel och alkohol vilket gör det ännu viktigare för mig att hålla min beroende sjukdom i balans. Mycket trauman och svåra upplevelser tenderar att komma upp till ytan när jag dricker. När jag håller mig nykter kan jag konstruktivt och metodiskt hantera ångesten. Så svårare är det inte. Kronisk depression med blandad ångest problematik  och beroende sjukdom. 

Våren var på snabbvisit. Skönt tycker jag att den ångrade sig och bestämde sig för en comeback vid senare tillfälle. Vårväder till all ära. Skönt men ändå inte. Min kropp blev lurad från kyla till värme och raggade på sig en förkylning. Lika bra det så har vi alla virus avklarade innan den våren visar sig igen. Men det där med strålande solsken och varmare temperaturer är inte bara trevligt och fördelaktigt. För en nykter alkoholist så är det en påfrestande tid för psyket. En vanlig trigger är ju just vårkänslor. Ni vet, uteservering med ett glas rosé. Ljuvligt! Tur att kaffe latte är ännu godare. Men mycket av det sociala samspelet finns tyvärr i alkoholens framfart. Denna naturliga dryck som skapar så mycket fördärv för visa men andra inte. 

Jag har till och från varit på olika daitngsidor i hoppet om att hitta någon att leva livet med. Där finns det som engagerar sig och vill satsa men det klaffar inte riktigt. Men i de allra flesta fall så verkar det som att män måste visa upp sitt könsorgan som en inledande del av dialog. Jag som aldrig träffat personen ifråga och får en sådan syn på linsen i en sådant tidigt stadie av kommunikation finner det högst smaklöst. Vad får män att tro de behöver skicka bild på de nedre regionerna för att bli accepterade som person av mig? Är det någon form av ett bekräftelsebehov de hyser med en sådan presentation av sig själva? Jag ger upp! Jag fortsätter på egen väg. Jag har dessutom blivit bekväm i min ensamhet och är bortskämd med min egna yta av boende där jag själv styr och ställer. Länge har jag trott att leva tillsammans med någon skulle få mig att må bättre men det inser jag nu att så är inte fallet. Jag mår bättre dag för dag och har klarat det bra. Den fortsatta resan framåt för bättre mående kommer jag säkert klara av själv utan partner. Jag har inte stängt några dörrar men min sökning kommer upphöra och ödet får vägleda mig. Kanske jag fastnat för någon jag träffat tidigare som jag inte kan släppa taget om? Jag vet vem det är och när frågan uppstår, så inser jag att han är en saknad människa i mitt liv. Jag kallar honom Buddha. Buddha för att du fått mina sinnen till en annan nivå, en nivå där jag förstår att en relation inte behöver följa någon viss agenda. Vi är så fast med att livet ska vara villa, barn, husdjur och Volvo. Som någon slags idyll. Nä vet ni vad. Kärlek är något obeskrivligt att förklara. Då behöver inte heller relationen förklaras. Jag behöver ingen bekräftelse av någon man, den behöver jag för egen del. Det är jag som lever i mitt tempel och jag kartlägger planritning.  Skulle någon mot förmodan slå högre än Buddha skulle jag säkert godtagit det men Buddha har lagt ribban väldigt högt. 

I alla tider har mänskligheten varit på jakt efter berusningsmedel. Det kan vi se på många sätt och vis genom historiens gång. Jesus till exempel fixade vin av vatten och blev så populär till denna middags tillställning. Återigen är vi tillbaka till bibeln och hur den styr normen i samhället. Är det så konstigt att det blir som det blir med dessa berusningsmedel såsom alkohol i detta fall. Jag har en serie jag tittar på, de har Margarita nights. Idag såg jag en thriller där polis kommissarien varvar ner med ett glas rött till maten. Jag reflekterar även över spelets makt. Jag såg på hockey i veckan och där satsas det till höger och vänster om vem som ska vinna matchen. Vi som ska stå emot dessa demoner och lyckats, gör ett riktigt bra jobb måste jag våga erkänna. Det är omöjligt att inte se all reklam om spel och alkohol. Jag känner mig som en vinnare!

Äntligen! Nu är jag på benen. Covid 19, släng dig i väggen! Jag har haft vanlig influensa. Den skojar vi inte bort. Coviden var ingenting jämfört med detta. Vad har jag lärt mig? Nästa år tar jag vaccin mot säsongs influensan. Har vaccin hjälp för en mildare variant av covid, borde jag i alla fall slippa nära döden upplevelser om en sån är bacill går till angrepp igen.