Luftens hjältar

Jag har funderat en del över titeln jag bär. Undersköterska inom hemtjänst. Vi brukar säga det på skoj att vi är en titel med många professioner. Vaktmästare, lokalvårdare, kemtvätts specialist, rörmokare, terapeut, kock och mycket mera. Som undersköterska ska vi även kunna allmän  medicinering, så det blir rätt när vi administrerar detta. Allt är noga gjort av apotek eller sjuksköterska men vi ska ändå se efter extra, för det kan bli fel. Vi är människor som arbetar med människor. Även olika sjukdomstillstånd. Det är vid stor vikt vi är medvetna om när vi kommer till våra äldre, att vi ser personen vi har framför oss som helhet. Sjukdomsbild, medicinering, allmäntillstånd men också människan och dess personlighet. Det är viktigt att respektera deras önska( inom rimliga gränser förstås).  Jag har även märkt att många av de äldre har också ett stort förtroende för oss. Idag har jag upplevt ett par sådana här tillfällen och jag känner mer för mitt arbete och min roll som undersköterska men även som medmänniska. Jag fick kvitto på att jag är omtyckt. Det får jag ofta men idag kändes det lite extra. Jag är inte unik. Vi alla unika på olika sätt. Det jag gör mindre bra det gör någon annan bättre och tvärtom, på det visset kompletterar vi varandra. Jag har fått höra av kollegor att de tycker om mitt skratt. Två stycken mer bestämt. Jag kan ha en dålig dag men när jag kommer till första besöket för dagen är det bortblåst. Då går jag in med min självsäkerhet, kunnighet och glädje. Jag har dåliga sidor med men de kan vi diskutera en annan dag. Vad jag vill förmedla med detta är hur min vardag ser ut. Innan jag började blogga kunde jag komma hem med alla mina intryck för en dag och visste inte hur jag skulle hantera det. Jag hade som ett garn nysta huvudet med tankar, reflektioner och analyser. Med mitt bloggande sorterar jag upp alla mina intryck och placerar det i fack. Det blir mer ordning i huvudet , jag värdesätter intrycken och ser mig själv som en hjälte. Jag har inte storhetsvansinne men jag ser det positiva och väljer bort det negativa såsom tankar om att jag känner mig värdelös. Ordet värdelös har varit en allt för stor del av mitt beteende för mig själv. Varför har jag trott det? Jag är ju faktiskt ganska bra. Min behandlare frågade mig vad det är som är annorlunda nu som gör att jag har sådan stark motivation som jag har nu. Jag svarade bloggen. Den hjälper mig att sortera. Det är viktigt att minnas vad det är som är bra för att kunna falla tillbaka  till de tankarna när det kanske kommer dagar då motivationen brister. Ska skriva det kommer komma dagar då motivationen brister. Jag är människa. Mina möten i vardagen får mig att sätta perspektiv på tillvaron. Jag är tacksam för detta. Dessa vardags tankar blir mer betydande när jag ger mig själv tillåtelse att känna efter istället för att dricka bort allt med alkohol. Tids nog ska nog landa i vardagen och inte analysera för mycket, men det känns som att jag gått miste om så mycket under tiden jag inte mådde väl.