Idag inträffade en sensationell händelse. När klockan var 16.00 satt jag i bilen på väg hem från mitt arbete och insåg till min stora förvåning att jag inte gäspat en enda gång på hela dagen och det kändes inte som att jag hade större behov av det där och då. När jag kom hem hade jag fortfarande inte gäspat och kände mig förvånansvärt pigg. Jag tog tillfället i akt och gav mig ut på tur. En promenad! Detta är en uppgift jag finner svårmotiverad för egen del. Men efter en dag på mitt arbete där jag idag hade för uppdrag att assistera en människa ( inte så mycket äldre än mig själv) insåg jag att jag borde för att jag kan. Det som folk tar för givet är något omöjligt för en annan.
Idag var en givande dag på mitt arbete. Jag finner det ytterst glädjande när jag får respons av mina medmänniskor. Det jag ger kommer åter med så mycket tacksamhet och glädje för de jag assisterar.
Jag har de senaste veckorna av bloggande, konflikter, panikattacker och mera kunnat konkretisera några triggers i mitt beteende. Triggers är det som kan fresta till lockelse av det jag inte ska göra såsom spel och onödig dryck. Att veta sina triggers underlättar till mer förståelse för mig själv, vad jag ska undvika samt vad jag ska arbeta med för att kunna bemöta triggers som kommer dyka upp i vardagen vare sig jag vill eller ej. Min hela tillvaro kan ju inte anpassa sig till mig då hade vi ju inte behövt behandlingsprogram. Det är det som är hela poängen som missbrukare att lära sig att hantera sina triggers. Jag har delat upp mina triggers i mentala och konkreta. Mina mentala är stress, prestationsångest, misslyckande, ångest och konflikter. Mina konkreta är spel och alkoholreklam, cocktailwannabes( alkoholfria drinkar med flera) och ekonomi (de kan bli fler). Ni som känner igen er, har ni lokaliserat era triggers? Det tog mig inte ett par veckor och kartlägga dessa. De har legat i kulisserna i många år men jag har inte kunnat sätta fingret på dem eller ens uttrycka de i ord. De har gett sig till känna med ett destruktivt beteende. Jag har varit inlagd inom psykiatrin så många gånger att jag minns inte hur många. Det har ofta berott på överdos av olika slags läkemedel som jag haft hoppet om att få somna in. Efter många försök blev det istället ett beteende. När en läkare hade journalfört att min destruktivitet övergått till beteende blev jag arg. Fattar ingen att jag vill dö! Så var det då i en tid av famlade i mörker. Ju mer jag kan konkretisera desto lättare blir det mig att förstå. Förstår jag mer kan jag påverka mer till ett sundare beteende.
I det hela av att vilja bli kvitt sitt beroende så provar vi olika metoder för att komma vidare. Något som är på tapeten är mindfullness. Jag är än inte så insatt i denna metod men tänker ge det ett försök. Hittills har jag provat på meditation. Med denna typ av avkoppling så har jag nu förstått varför de asiatiska munkarna behöver sitta med benen i kors under sig. Detta för att det förmodligen är obekvämt, därför att skulle de ligga ner så som jag gör, så hade det inte blivit nått snack med vare sig gudar eller något undermedvetet. Jag vet, jag har provat. När jag slappnat av tillräckligt landar jag i ingenmansland lyssnades till mina egna snarkningar långt bort om det undermedvetna närmre drömmarnas värld. Dock är det tal om säkerhetsrisk om jag skulle sitta upp, jag hade väl slagit mig i fallet när jag somnar. Jag forskar vidare i ämnet. Skam den som ger sig. Avslappning har fungerat för att skingra tankarna. För eller senare har jag väl knäckt den nöten med.
Lägg till kommentar
Kommentarer