Det är fullständig sanning i dess faktum att kvinnor har kalla fötter så här års. Kyl klampar mer bestämt. Strumporna åker av så fort jag kommer hem. Tycker inte om strumpor. Resultatet blir kalla fötter. Jag landar i sängen med min filt och meditations musik i öronen. Jag har fortfarande inte knäckt nöten. Jag slocknar direkt. Sover inte men slumrar med musiken långt bort. Jag hade trott att jag lyckats om inte det varit för detta anskrämliga ljud från mitt andningsorgan. Dessutom tappar jag andan lite då och då. Rycker till när hjärtat hoppar extra på grund av mitt blåsljud. Är det inte det så rycker det i musklerna när de slappnar av. Det hoppar och lever helt enkelt att jag tappar fokus. Jag ger mig inte. All avkoppling är bra. Dock börjar kroppen upplysa mig med dess former och broms försvar i vissa positioner. Nått som är positivt, det fördelas ganska jämnt. Men nåde mitt rörelse program för ett tappat föremål till golvet. Att böja sig ner är som att ta ett djupt andetag för ett rejält fri dyk rätt ner i avgrunden. Likadant här får andningsorganet ett extraknäck. För att inte tala om momentet när skorna ska på.....say no more. Jag har varit frälst i löpträning. För tio år sedan sprang jag några mil i veckan. Det var innan jag raggat på mig beroendeproblematiken. För några år sedan var det simning. Jag provade att springa en kort period för ett par år sedan men det var som en galopperande komedi show. Kroppsdelarna åkte hit och dit. Jag insåg snart att en baddräkt var billigare än ett helt sett med underkläder anpassat för löpning. Egentligen är det inte någon raketforskning med att gå ner i vikt. Jag har gjort det förut. Ett medlemskap i simhall kostar lite mer än vad en streaming tjänst gör. Rent logiskt borde jag byta ut dessa en tid för att komma i fas med intag av föda med min egentliga dags aktivitet. Det som går in måste vara rimligt i jämförelse till dags aktiviteten. Det vill säga balans. Balans är vi inte kända för vi som lever med beroendet i knoppen. Balans däremot, det är raketforskning. Köper jag hem glass då äter jag inte lite för att spara till senare. Jag klämmer hela paketen. Oftast en liters paket. Rimmar dåligt med tanke på rubriken. Inte konstigt jag fryser om jag äter kall glass. Det var det där med balans åter igen. Många jag följer och läser om har ju fått träning som ett sorts beroende. Verkar mer hälsosamt med den typen av beroenden än majoriteten av det negativa kända.
Träning är ju bra till mycket. Bra hormoner till mer positivitet, det bidrar till mindre sötsug även bättre blodcirkulation vilket inte hade skadat så jag kan få upp värmen i fötterna. Sedan är jag inte bättre än de flesta andra att hitta på dåliga ursäkter för att inte utföra min aktivitet. Hur ska jag hinna?! Skämt åsido, tid finns, den ska bara prioriteras. Jag har haft tio veckor av nykterhet och återhämtning nu är det dags att komma igång och skapa hälsosamma rutiner. Mer aktivitet bidrar ju också till ett bättre samarbete hjärnhalvorna emellan och kreativiteten skulle flöda ännu mer. Vem vet, jag kanske blir raket forskare?
Lägg till kommentar
Kommentarer