Är det för bra nu?

Det har varit tungt med dödsfall, mental stress, ekonomiska bekymmer och annat men jag är fortfarande nykter. Jag håller mig stark. Dock kom jag till att tänka på en ny trigger som kan påverka min nykterhet. Att jag varit nykter så här länge känns nästan overkligt. Är det för bra för att vara sant? Har varit något som fått mig till återfall förut. Verkar konstigt jag vet. Att lära mig mina triggers är en enorm framgång. Hur ska jag hantera detta ? Det är ok att vara bra och duktig. Jag är inte värdelös. 

Jag har haft dagar av ensamhet så igår åkte jag till min far och såg på film och hockey. Mitt lag vann. Min far med sin vän drack whiskey. Det visste jag att de gjorde men ville ändå dit för att experimentera med min beroende hjärna för att se hur jag skulle reagera. Sug fick jag men det var mer av godis än alkohol. Jag tog en kopp the sedan släppte det. Det var en trevlig kväll. Jag kan sitta med i sällskap av alkohol med i bilden. Det är framgång. Dock är det efter dagsform. Alla dagar är ju inte som andra. Vilken känsla att vakna upp och inte vara bakfull, att inte behöva lägga så mycket tid på att planera intag så jag kan köra och arbeta dagen därpå. Att inte bara ha spel och alkohol på hjärnan jämnt. Nu har jag snart varit nykter i tre månader. Jag läser mycket om andra och deras resa till nykterhet. Vissa har varit nyktra flera år medans andra bestämt sig för några dagar sedan. Det är en sån skön känsla att se på andra som åskådare och veta att jag har klart mig i snart tre månader. Det är en sådan känsla av lycka jag inte kan beskriva. Det känns som att jag kommer klara detta denna gång, en gång för alla. Jag vet vilka människor från mitt förflutna som jag bör undvika för att inte dras till frestelsen. Jag vet vad vad jag har i verktygslådan för att ta mig igenom känslor för att inte ta det där förödande glaset. Nykter så här länge har jag varit innan men med bristande insikt till mitt beroende. Jag har gått i tron om att jag är som alla andra som kan ta ett glas för att det är gott sedan räcker det. Jo för stunden men sedan har jag dragit igång känslor som fått mig att tro att jag klarar en fylla så slutar sen igen. Nej, så gör jag aldrig mer. Det är inte värt risken. Därför att nu vet jag att det inte fungerar så i min hjärna. Börjar jag så har jag denna process återskapat för mig för en ny resa mot nykterhet. Jag har rest färdigt. Det är dags att avluta beroende trippen.