Självkänsla

I bloggen har det varit lugnare än i livet. Arbetet har tagit stor plats. Mycket övertid till min stora glädje. Jag har även jobbat på med min behandling. Triggers är ett ständigt påmint dilemma. Dock inte för att jag låter mig påverkas av dem men för att det är dem jag jobbar med genom min återfallsprevention. Generella triggers är teman som tankar av nostalgi - en tanke fälla såsom att vilja dricka för känslan av den gamla goda tiden, att testa- för att prova om jag ska dricka i förhoppning om att det bara ska bli en gång sen kan jag vara nykter, krissituationer- något krisartat i livet inträffar så jag behöver en fylla, negativa känslor- typ som psykisk ohälsa eller sociala problem med flera, självtvivel- jag klarar inte detta, vad blir annorlunda nu? flykt- flykt från känslor som mig själv, avkoppling- avkopplande med ett glas vin, sociala sammanhang då jag kunde uppleva mig roligare med alkohol i kroppen- att jag vill vara som andra, bättre självbild- en tro på att jag ser mig själv bättre i onyktert tillstånd, kärleksrelationer- känslan av att alkohol skulle förstärka känslor som gör kärleksruset mer stimulerande slutligen åt helvete med allt! Att tappa drivkraften för att hålla sig nykter. Tappa drivkraften till mål och drömmar. 

Dessa har jag alla tagit mig igenom alla gånger jag försökt att bli nykter. Det tar tid. För någon kanske det räcker att sätta ner glaset en gång för alla en första och sista gång. Dessa är förmodligen en minoritet. Majoriteten av oss som försökt bli nyktra har nog förmodligen försökt flertalet gånger än vad som kan räknas. Jag kommer inte ihåg hur många gånger jag försökt sluta. Nu är jag tre månader nykter. Ju längre tiden går desto lättare blir det. I början kändes allt hopplöst och förtvivlat men nu känner jag drivkraften i min egen kunskap att jag kan. Jag har drivkraften i min egen självkänsla och självbild som med tiden blir ljusare och ljusare. Jag vill inte iväg på någon nostalgi tripp för att känna hur det kändes förr för jag vet att det var inte bra för mig. Min ångest, mitt dåliga självförtroende att ständigt misslyckas, min självbild av en trasig och sliten individ som kämpar mot trötthet och ständiga planering av hur jag ska hinna dricka för att vara någorlunda medmänniska dagen därpå. Jag är lycklig och roligare utan missbruket för att inte våga påstå ännu roligare. Jag är en person med stor skopa humor, jag får utlopp för mitt sanna jag i nykterheten. Jag är nu mer kvicktänkt, konsekvens medveten och ser mig själv och andra ur ett helt annat perspektiv. Jag är mer omhändertagande och lyssnar in min omgivning på ett mer kvalitativt sätt än förut. Vad det kommer till känslor kan jag sortera dessa mer sakligt. Känslor är som jag nämnt tidigare inte farligt. De finns där och kan lättare hanteras ju längre tiden går framåt för min nykterhet. Livet är enklare nyktert. Tro inte att jag inte har mina svackor. Jag kan snabbt få tanken av att åka till systembolaget men kommer ikapp mig själv och förstår ganska omgående att det är inte lösningen. Dock är spelberoendet inte lika lätt att hantera. Jag kämpar men det är tufft. Jag landar i kunskap om att vinsten är längre bort än förlusten men ack vad den triggar mina demoner. Jag fortsätter med min meditation, mitt arbete, mitt sociala nätverk och spelberoende behandling. Jag är inte så social av mig mer än på jobbet. Jag åker till pappa. Jag borde försöka umgås mer med andra för att få tankar på annat. Tröttheten för årstiden gör det inte enklare dock. Nu är det snart jul. Det ser jag fram emot även om jag ska arbeta. I dagarna är det begravning. Känns tungt men ändå fint med ett avslut. 

Snart är det nytt år. Min förhoppning är att komma igång med mer fysisk aktivitet och finna mer sociala aktiviteter. Sjunga i kör skulle vara roligt att återuppta från gamla tider då jag sjöng gospel och fann glädje i detta. En dag i taget med lagom påverkan och positiv inställning. Livet blir vad vi gör det till. Vi fortsätter alla framåt på ett eller annat vis. Jag ska framåt!