Livet har testat min urhållighet denna vecka. Dagar som varit hade förr varit klassiska till några glas vin till kvällen som säkerligen skulle resulterat i mängder av alkohol med tillhörande ångest och trötthet. Men icke!
Idag vinkade vi av min fantastiska faster till hennes sista vila. Det var en vacker begravning i en magnifik kyrka. Jag fick uppleva en urnsättnig, det har jag aldrig upplevt innan. Det var en fin urna som min kusin och farbror gemensamnt sänkte ner i jorden. Efter att ha varit nykter en längre tid kan jag nu se familjen ur ett helt nytt perspektiv. Så mycket kärlek vi har för varandra. Det är en välsignelse att ha så fin släkt. Med dem kan jag dela det mesta. De är oerhört empatiska och ger mig så mycket styrka med sin förståelse till mig och min sjukdom. Idag fick jag fyllt på mina batterier till fortsatt nykterhet.
Efter begravningen åkte jag vidare upp åt landet för att sammanstråla med mina barn. Även detta med massa glädje och kärlek. Det blir en intensiv helg med familj, vänner och roadtrip åter söderut. Jag klarar det! Allt är så mycket mer givande med nyktra ögon. Jag har det bra med så många omkring mig. Det är nu jag förstår att jag är inte ensam det bara känns så ibland när jag sitter i min kammare och försöker förstå mig själv. Att lära känna sig själv igen efter många års missbruk ,är en kamp men en kamp värt att satsa på för att må bra och återfå kontrollen på livets delar som missbruket styrde.Styrkan från familj och vänner ger extra energi om jag bara tillåter mig själv att ta emot den. Jag är redo! Jag finner för var dag som går mina vägar för att hämta styrka. För var dag som går finner jag fler och fler verktyg för att hantera triggers och ångest till de tillfällen då livet känns mindre givande.
Lägg till kommentar
Kommentarer