Vändpunkten

På resande fot passar jag på med att blogga. Poddar har ju blivit mycket centralt. Inspirerande! En man beskrev sitt slut av missbruk som en vändpunkt, att ge upp sitt missbruk. Jag känner igen mig i detta. För det är precis så vi skulle kunna beskriva det. Efter så många återfall för att slutligen känna; Jag ger upp! En vändpunkt. För varför funkar det så bra nu? Varför har det inte fungerat innan? Innan har jag gått och längtat efter att få dricka eller spela igen, därför att jag inte trott på mig själv som missbrukare. Jag har trott att spela ibland eller dricka nån gång då och då kan jag väl. NEJ!!!!!! Jag fattar nu! Jag kan inte! På min resa upp till Ulricehamn fick jag vänta i två timmar på Götegorgs central. Där kom jag förbi en pub. Lockelsen var total att jag vände på klacken och gick tillbaka och satte mig i lugnare miljöer för sinnet. Att vara på resande fot och att inte köra själv gjorde lockelsen mer frestande än vanligt. Tanken slår mig att ett glas vin hade varit gott men konsekvens tänket kommer ifatt och jag förstår förödelsen av bara ett glas vin. Ett glas vin på en kvart som skulle fallera 4 månaders kämpande. 

Härom natten till och med drömde jag att jag druckit mig full och fick sån ångest. Hur ska jag förklara detta? Hur ska jag förklara för företagshälsovården? Hur ska jag förklara för familj och vänner? Framför allt, vem blir jag för mig själv när jag ser mig i spegelen? Jag vaknade och insåg att det var bara en dröm. Det är skillnad nu. Jag VILL INTE! Jag vill vara nykter och spelfri. Börjar jag dricka hittar jag något sätt att spela på.  Det går alltid för en missbrukare att hitta sätt till sitt fördärv oavsett vad man gjort för att förebygga riskerna. Det är en skön känsla av självförtroende och självkänsla att veta att jag kan. Nu blir det en tur till huvudstaden för nöje utan alkohol och spel. 

Tiden går fort och det känns underbart att jag kan förvalta den nyktert. Att ha energin att ta mig för äventyr och leva livet.