Frisk!

Äntligen! Nu är jag på benen. Covid 19, släng dig i väggen! Jag har haft vanlig influensa. Den skojar vi inte bort. Coviden var ingenting jämfört med detta. Vad har jag lärt mig? Nästa år tar jag vaccin mot säsongs influensan. Har vaccin hjälp för en mildare variant av covid, borde jag i alla fall slippa nära döden upplevelser om en sån är bacill går till angrepp igen. 

Den där rastlösheten som finner sig av ett hav med självömkan och ensamheten har infunnit sig. Jag har dock besegrat den. Rastlösheten som kryper i och kring en att jag vet inte hur jag ska göra. Spelsuget var totalt. Det har resulterat i välbehövlig sömn. Inte illa det. Jag är expert på att gå och lägga mig att sova när demonerna tror sig hägra. Det har även blivit en och annan pannkaka. Hör och häpna! Jag har lagat mat. Det har blivit mycket pannkakor. Jag har avhandlat dokumentärer och påbörjat dåliga serier på Netflix.  Det har blivit lite hockey med. Mitt favoritlag har ju en tendens att spela efter humör och med tanke på årstiden borde hockey införas sommartid. Opålitliga killar i det där laget vill jag mena. Kanske det inte varit lika duktiga som konkurrerande lag men med tanke på nivå av spel kan vi förvänta oss mer tycker jag. 

Efter att varit sjukskriven från jobbet en tid insåg jag igår att jag borde bli gaffel trucks förare.  Så som jag gafflar. Det finns hur mycket som helst att prata om när man varit sjuk och ensam ett tag. Ännu bättre att stövla in till nittio åriga Agda som mer än gärna gafflar på om allt och inget. Schema mässigt skulle en kunna tro att jag även reparerade gaffeltruckar. Nåväl, sympatiska kollegor och nöjda medborgare är det viktiga. 

Igår var det även en samordnad individuell plan att utföra på min vårdcentral. Det har jag haft några stycken. Alla mina berörda parter för min kamp mott missbruk och bättre mående sammanstrålade för en liten check up. Jag fick beröm för att jag tagit tag i huvudmål innan delmål. Huvudmålen har varit att avstå alkohol och spel. Att detta blivit huvudmål och inte delmål beror ju på min långvariga historia inom missbruket. Det har gått lite mer än fem månader och jag är på en plats i livet som jag aldrig skulle kunna tro mig hitta tillbaka till. Jag är stolt och ödmjuk inför livet och förstår nu att inget tas för givet. Det kan ta sekunder att rasera långvarig kamp om du tillåter dig. Jag har förstått att det är jag som väljer om jag vill må dåligt. Det handlar om hur vi bemöter och ser på vad vi har omkring oss. Väljer jag att låta spel demonerna hägra över mig?  Ja, i grund och botten är det så. Det låter brutalt för vi landar i beroende spiralen och kallar det missbruk. Absolut är det en sjukdom. Men det är bara jag som väljer hur sjuk jag vill vara. Har jag kanske någon nytillkommen läsare som famlar i mörkret och tycker att jag är hård, så förstår jag det. Hade jag själv suttit i det totala mörker av precis bortspelade tusenlappar så hade jag inte sett på saken så. Där och då är det självömkan hur brutalt det än verkar vara. Ta en titt på spelmarknaden och hur pengarna svämmar över på Malta så ser ni snart varför ni aldrig vinner. Jag har sagt det förut och säger det igen. Självömkan är inte produktivt!