Virus

Konsten att kunna sova är inte längre en bedrift. Jag har lyckats sova majoriteten av dygnets timmar. Jag äger som rubriken säger ett virus i min kropp. Eller det kan ju diskuteras huruvida äganderätten berörs. Jag känner mig mer kidnappad av skiten. Det sägs att en förkyld man inte vet hur det känns som kvinna att föda barn. Jag får nog sympatisera med männen i frågan. För om det är synd om någon nu så är det mig och alla andra som lider av den här bacillen. Den är icke nådig! Jag har dessutom fräst till den milda grad att näsan läcker inte bara efterdyningar av virus utan även drabbats av näsblod. 

Jag tog mig krafterna för att arbeta i måndags då jag tycker att lite förkylning kan man väl jobba med. Tisdag morgon var det inte lika motiverat. Jag sjukskrev mig igen och fick ringa företagshälsovården för ett fysiskt besök som krävs med det avtal jag har med HR på jobbet. En kan tycka att de borde undersöka och kanske ge tips till förbättring. Men inget. Syftet med att åka dit verkar vara enbart för att få bekräftat att jag verkligen är sjuk och att jag fortfarande är nykter. Behöver jag mer hjälp så får jag kontakta min vårdcentral. Givetvis är jag tacksam för åtgärderna som bidrar till min nykterhet. Det är ju min skyldighet att påvisa intresse till nykterhet för att få behålla jobbet. Jag fick ett förstags intyg som skulle gälla i tre dagar så jag inte behöver åka dit varje dag. Blir jag inte bättre till helgen får jag ordna nytt förstags intyg. Jag får väl stå ut med dessa åtgärder. Det är ligger ju trots allt i mitt egna intresse att få behålla jobbet. 

Jag fortsätter ackompanjera med virus, baciller och hoppas på förbättring. Detta är riktigt tråkigt. Med det sagt vänder jag på kudden och sover några timmar till.