Bitterhet

Denna vecka är stökig. I måndags konstaterade jag att det är skönt det bara är måndag en dag i veckan. Igår, tisdag skulle jag ställa matlådan i kylen på jobbet och insåg att jag fått med mig jordgubbssylten istället.  Jag pratade med min syster över telefon och fick till min stora förskräckelse inse att jag fyller 43 år på måndag, inte 42 år som jag trott i ett halvår. Idag har jag var så kopiöst trött på grund av hormoner som styr en kvinnas sinne.

I måndags räknade jag siffror till min ekonomi. Det bidrog inte till hormonernas obalans. Det är onsdag idag. Nu kan det bara bli bättre. Mitt i allt är jag så tacksam att jag är nykter och spelfri. Det känns underbart.  Solen har strålat och temperaturen stiger. 

Igår drog jag med min väninna ut på promenad efter jobbet. Det var mysigt. Där stiftade jag ny bekantskap med hennes vän. Super härligt att träffa nya människor som jag känner att det klaffar med.

Idag fick min pappa agera jour. Jag har varit så nerstämd och likgiltig under kvällen. Jag ringde min pappa som kom hit för att dricka kaffe. Vi fick mycket att prata om. Världspolitik och krig. Återigen mina siffror. Jag ser ljuset i tunneln. Om ett år har jag betalt klart till kronofogden om inget oförutsett inträffar. Min pappa ställer upp med massor. På fredag ska vi laga mat tillsammans på pappas bekostnad. Han är min hjälte. 

Jag brukar oftast vara glad och positiv men idag har det varit svårt. Jag kämpar på. Bitterheten ska inte få äta upp mig men det är viktigt att tillåta sig själv att ha sämre dagar, då uppskattar vi de bra dagarna ännu mer.