Mod

Igår var jag ute på nöje. Det var första gången sedan jag blev nykter. Det cirkulerade alkohol i mängder men det berörde mig inte. Inför den här tillställningen var jag lite nervös. Jag skulle träffa en del nya människor och jag skulle även ut på dans i nyktert tillstånd. Innan har det varit med alkohol i kroppen och jag har trott att jag bara kan ha kul med sådan dryck i kroppen. Igår fick jag vara mig själv fullt ut. Jag upplevde det som att jag accepterades i sällskapet ändå. Osäkerheten har varit mig ständigt påmind innan i livet då jag inte vågat tro på mig själv. Sista halvåret har jag har besegrat så många hinder att min självkänsla är på topp. Jag vågar ta för mig. Dock om inte med lite osäkerhet och alldeles för mycket logik för att ha svårt för att följa mitt hjärta.  Jag försöker släppa på det mer och mer för om jag följer mitt hjärta är det bevis på större framgång med glädje. Blir resultatet något som inte bidrar till glädje eller framgång har ja i alla fall modet att våga följa mitt hjärta. Bara det är ger mig mer självkänsla. 

Min väninna frågade mig häromdagen vad det var som fick mig att börja dricka alkohol. Det är en klurig fråga. Det har ju smugit sig på med perioder av mer eller mindre mängder. Jag kunde konstatera att det var för cirka åtta år sedan då min mamma dog som det tog fart ordentligt. Det gick upp och ner framtill för ungefär tre år sedan då jag var på väg till bättre insikter men det året dog min bror. Det var en rejäl krasch. Min bror och jag hade så mycket ouppklarat. Förmodligen hade vi aldrig kommit fram till något gemensamt konsensus men under tiden han levde fanns det lite hopp. Det hoppet blev ett svart hål. Jag drack och spelade massor några månader efter han dött och var så illa däran att pappa bjöd ner mig för att bo hos honom. Så blev det. Återigen dyker ordet mod upp. Släppa livet jag hade för att starta om på nytt. Den resan var tuff. Jag var nykter och spelfri när jag flyttade men det blev återfall av båda delar. När jag sedan för sex månader sedan bestämde mig för att bli nykter en gång för alla var det inte heller utan mod. Tiden som gått de här sex månader har varit en tid av självgranskning och självbehärskning. Dessa upptäckter fick jag till sinnet för en enkel fråga. När började du dricka? Jag inser att jag är en modig person som vågar utmana mig själv. I min utmaning ger det mig frågor jag vågar ställa men även självkänsla att acceptera svaret. Jag får ju inget veta om jag låter mitt ord vara osagt. En annan skrämmande fråga min väninna ställde var hur mycket pengar jag la på all alkohol jag drack. I min app där jag följer min framgång skrev jag för sex månader sedan en summa jag uppskattningsvis förbrukade på alkohol. Jag blev mörkrädd för mig själv när jag såg vad jag summan jag inte lagt på alkohol. Jag har inte vågat se efter innan men nu fick jag frågan att jag tog mig mod att ta reda på summan. En summa i pengar men även en summa av bättre välmående och hälsa. Bättre självkänsla och mer självkännedom.  Mitt kvitto på bättre mående med att våga vara mig själv. En stark personlighet med hinder jag inte längre vill förhala utan att jag tar tag i saker direkt. En bättre känsla av att se mitt värde, ett värde av så mycket insikter och lärdom. Med större fokus på välbefinnande blir pengar mindre viktigt att jag fokusera på resan framåt och börjar se resultatet  av allt kämpande. Det är ingen klyscha. Pengar är inte allt. Möjligen förenklar det en del men det är inte allt.  Idag har jag varit nykter i sex månader och två veckor. Jag har varit spelfri i tre månader. Jag fortsätter med modet att våga inse att jag kan, jag är inget hopplöst fall.