Filter

Idag blev en märklig dag. Oftast är jag glad. Idag har jag varit glad men väldigt lätt rörd till tårar. Av sorg och glädje. Av sorg då Sverige drabbats av något så fullständigt tragiskt. En skola i Örebro blev angripen av en man som sköt hej vilt. När jag nåddes av nyheten blev jag så berörd och ledsen. Det hände på en skola där det undervisar bland annat svenska för invandrare. Människor som drabbats var folk som en gång flytt kriget i tron om en trygg plats i Sverige. Sverige är en trygg plats i jämförelse till krigshärjade länder. Deras skoldag blev katastrofal. Tårar av glädje kunde jag känna då jag nu lever i en tid då jag kan se mig om i livet och samhället med nyktra ögon. Under missbrukets tid var jag ständigt avdomnad och skulle se händelsen som en ursäkt till en fylla. Allt handlade om missbruket och jag kunde på ett eller annat sätt få det att handla om mig av ren självömkan. Det förstod jag inte då men nu gör jag. Min självömkan gjorde mig till en självisk person med en ständig beklädnad av offer koftan. Jag var heller inte lika kreativ och lycklig som jag är nu. Min arbetsinsats blev inte direkt kvalitativ heller med facit i hand. Jag har insett att självömkan är inte produktivt. Produktivitet är viktigt för både personlig utveckling och för min insats i samhället som medmänniska, familjemedlem med mera. 

Det svåra jag upplever (som jag inte märkt innan när jag befunnit mig i mitt missbruk) är min närvaro. Min närvaro i omgivningen är den ni ser och hör men inuti mig är det som en stor satellit som tar till sig allt. Det är svårt att sortera alla känslor. När det händer stora händelser i samhället så blir jag så berörd att en kan tro det är jag som befinner mig mitt i händelsernas centrum. Lika bestört blir jag när Trump säger att han ska göra Gazaremsan till ett semesterparadis. Då går tankarna direkt till alla människor jag helst bara vill åka iväg och krama för att ge dem någon sorts förhoppning till en ljusare framtid. Så här fortsätter det i min hjärna inför varje nyhetsinslag eller annan information jag får till mig. Jag saknar filter. Konsten att sortera är jätte svår och inte konstigt jag velat döva sinnet med mitt missbruk egentligen. Det fina nu är att jag kan sätta ord på mina tankar kring det hela. Det underlättar då jag kommit lite på vägen för mer självkännedom vilket bidrar till självinsikt för att kunna jobba på det. Att jobba på självutveckling är lättare i nyktert tillstånd. 

En annan slutsats för dagen: Badhuset står kvar men än har jag inte varit där. I ett par dagar har jag haft sådan huvudvärk som inte vill försvinna. Jag brukar kunna identifiera anledningen till detta med för lite kaffe eller hormoner. Nu får jag bara inse att den försvinner när den försvinner då det förmodligen bara är stress. Med min inre satellit är det ju inte konstigt jag blir stressad. Hur ska jag sortera allt? Jag har funderat på att besöka ett medium. Möjligen är det utom dimensionella väsen som gör mig så vilsen i sinnet. Dessa ständiga frågor som det saknas svar på tack vare mitt filter som uppenbarligen saknar reningsverk.