Förutsättningar

Nu har jag varit nykter i sex månader. Idag var jag på ett bedömnings samtal i dialog med läkare och psykolog. Min kontakt på vårdcentralen hade remitterat mig för en bedömning av eventuell ptsd- Post traumatisk stress syndrom. Jag fick lämna sällskapet utan vidare behandling för specialist vård för ända målet. Anledning till remissen var då vi länge funderat över vad det är som bidrar till mitt beroende då beroende sjukdom oftast är ett symtom på annat. Men nu när jag varit nykter och spelfri så mår jag bättre och kan använda min hjärna på ett mer funktionellt sätt. Som jag visste sedan innan har jag kronisk depression med blandad ångest problematik. Givetvis försämras mitt mående av spel och alkohol vilket gör det ännu viktigare för mig att hålla min beroende sjukdom i balans. Mycket trauman och svåra upplevelser tenderar att komma upp till ytan när jag dricker. När jag håller mig nykter kan jag konstruktivt och metodiskt hantera ångesten. Så svårare är det inte. Kronisk depression med blandad ångest problematik  och beroende sjukdom. 

Innan när jag funnit mig mitt i missbruket har jag i panik försökt hitta sjukdomar och anledningar till varför jag dricker. Jag har trott att det är något fel på mig eftersom jag inte kan sluta dricka och spela. Nu när jag vet att jag klarar av att hålla mig nykter så förstår jag att det ända felet var det som konstaterats innan. Att kunna acceptera sitt beroende för att ta tag i det var en grundläggande start för att komma vidare. Det känns som att jag är på god väg. Jag tror på mig själv och jag vet att jag kan. Mår jag bra ältar jag inte det som varit. Det ger mig bara sorg och tårar i onyktert tillstånd då missbruket förvärrar det mer. Egentligen är det bearbetat och jag har rätt mycket erfarenheter som skulle kunna hjälpa andra med på sikt. Det är ju en del av målsättningen med denna blogg. Denne blogg har även bidragit till så mycket personlig utveckling för mig. 

Läkaren idag frågade mig vad jag hade för förväntningar med mötet.  Jag svarade: Inga. Skulle det vara så att jag hade fått en diagnos eller annat så handlar det inte om att ha någon ursäkt till missbruket. Det var de jag var på jakt efter innan. Nu i nyktert tillstånd förstår jag att allt handlar om att skapa förutsättningar utifrån vad jag är och vad jag har. Allt handlar om att skapa förutsättningar. En diagnos hade gett mig möjligheter till hjälp men det hade inte gjort livet lättare. Jag hade fått kämpa lite mer bara. Jag upplever fåtalet människor som kämpar för diagnos men fastar i ett tomrum där de använder det som ursäkt och tror att livet slutar fungera för att man fått en stämpel. Syftet med diagnoser för mig är att få hjälpmedel för att kunna leva livet någorlunda drägligt. Diagnoser kan faktiskt också innebära möjligheter då en får hjälpmedel som bidrar till större förståelse och utveckling för sin situation. Att det blir mer hanterbart och att en faktiskt kan leva efter normen. För kan vi bara följa normerna och det sociala sammanhangen så underlättar det livet mycket. Sen hur och vida jag gillar normen eller ej är ju annat. Det kan kännas tråkigt men det är ju också en stor trygghet.